1861 kom tågen till Mölnbo...

Mölnbo station
Hildemar och hans bror Wilhelm kom till Nådhammar 1858 och började bygga en världskoncern med säte i Stockholm. När järnvägen kom till Mölnbo 1861 kunde Hildemar leverera mjölk från tre gårdar (Mejerigårdarna AB) och bygga landets första ångmejeri vid Norra Bantorget. Bröderna dog omkring 1905 och Hildemars måg, Fredrik Benzinger blev Mjölkcentralens första vd 1915, och han tog över efter svärfar och köpte till Långbro gård.
Stationen i Mölnbo gav upphov till ett stationsamhälle där även andra näringar drog nytta av densamma. Marmor från brottet vid Hjortsberga finns på många fasader i Stockholm, och orkideer sändes över hela landet från trädgårdsmästare Petterssons odlingar på Nysund. Tack vare järnvägen kunde arbetare från bygden ta jobb på Alfa Laval i Södertälje, ja det var mycket mer.
Nu vill man riva stationsbyggnaden utan att Vårdingeborna gjort en ordentlig analys. Var och en har nog med sitt, och man orkar inte tänka framåt. Men framtiden kommer... var viss om det, och då ställer man sig frågan; varför rev man stationshuset. Jag föreslår att man startar en dokumentationsgrupp, som med moderna digitala redskap, gör stationshuset till ett lokalt museum, som presenterar människornas invasion längs vattenvägarna till Mölnbo kvarn. Den finns dokumenterad från 1200-talet.
Låt Gamla Skolan behålla det gamla, och starta en multimedial rörelse i
Gamla stationen; fråga ungdomarna i Vårdinge om råd...

Vårdinge socken var en rik bygd med 7 säterier. En godsägare som ställde upp med en ryttare och häst, att tjäna kronan i krig, fick skattebefrielse. Ett sådant gods kallades säteri. Edesta, Hjortsberga, Långbro och Sjunda, Molstaberg, Sundby och Näsby, var de gårdar som räknades dit. Alla godsen hade naturligtvis en ladugård full med mjölkkor. Nu finns här ingen kobesättning. Tiderna ändras, dagarna flyr, och vi måste tänka framåt för att vara med. Vårdinge spelar idag en obetydlig roll i det stora spelet, men... vi har en tradition, väl värd att bevara. Nytt folk har flyttat in och blandats med de gamla som vågade sätta sig i skuld för att fortsätta att bruka jorden på mark som ägts av Hjortsberga säteri. Det styckades av en stor mängd ställen som såldes ut som egna hem; småbruken. De finns på båda sidor om Lånsjön och Lillsjön, men den som förvaltade Mejerigårdarnas ägor var Hildemar Lidholm, en man som tänkte stort.

I Vårdinge finns en folkhögskola som drivs av antroposoferna, men förr var det Evangeliska fosterlandstiftelsen, den hade gott rykte.

Varför inte starta en ny rörelse i Mölnbo/Vårdinge med stora ambitioner att finna spåren efter de människor som gick upp på bergen utefter Långsjön, till Fornborgarna som ligger som ett pärlband från Hölö Grottor, via Johannesberg och Nysundsberget, samt Östersättra.

Sjön sänktes 1891 med ca en meter. Men före det, hur har vattennivån ändrats genom seklen. Här i trakten är höjningen av landet ca 37 cm på 70 år, eller 50 cm på hundra. En gång seglade man in till stationen i Mölnbo från Östersjön, ja kanske ännu längre ifrån, från medelhavet. Allt nytt som man kommer på kan presenteras så bra med modern teknik, och på så sätt kan vi väcka ungdomars intresse för hembygden, och rent av skapa ett centrum för digitala verktyg. Varför inte, med en punkt börjar man rita en karta, och med ett steg startade Mao den långa marschen.

Ett eco-museum i Gamla stationen i Mölnbo ser jag som fullt realistiskt. Medel kan sökas på olika håll: Spendrups, ArlaFoods, TetraPac, Scania och Astra är bara några.

EU-bidrag kan sökas om man beskriver projektet väl, men då bör ungdomarna vara med.
Gymnasieskolan i Västergård, kan kanske ge råd...

Det är ju bra att lokalen ligger så nära Mölnbos nya station, då kan de som vill vara med lätt ta sig till Digitalia, om jag får ge ett förslag på anläggningens namn.

Jag har redan en plats där utvecklingen kan presenteras: www.DigitaliaGalleri.se .