Nu får han väl ändå ge sig...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.DigitaliaGalleri.se

Moffas@Spray.se


Varför?

Ganska trist att alltid få svaret, vi har ju inga pengar!

Kanske det, men ekonomi handlar inte bara om pengar, inte sant?

Förr byggde man landet genom att leverera arbete: kroppsarbete och tankearbete.

Och förr var inte så värst länge sedan, och du, i östra Tyskland bombade man staden Dresden sönder och samman, ändå finns staden där den stod, och det har skett två gånger under historiens lopp.

När jag var villig att satsa på en ungdomsgård för flickor utanför Brunnsäng, trodde jag att det var ett så stort behjärtansvärt projekt att kommunen skulle vara med och satsa; pytt vad jag bedrog mig. Ulf Dahlsten som var stadsdirektör läste mitt förslag, och kom sedan med ett svar.

- Ja, det är ett bra förslag, men du vet, det finns ju inga pengar!

Ändå finns nu en ridskola där säkert tusen flickor fått sin ridutbildning, på ideell basis. En billig affär för kommunnen. Varje barn som det går snett för kostar miljoner i pengar, i mänskligt lidande ännu mer.

Hade inte jag varit så tjurskallig, och hade inte kommunen just köpt in den marken och givit bidrag till hyran, då hade där förmodligen funnits ett stall där några få priviligierade döttrar haft sitt drömställe idag.

Nu gäller det för mig att få stöd för en gigantisk idé, ett center för en skola på nätet där, i huvudsak ungdomar kan utveckla sina färdigheter inom datautveckling, där vårt närområde skall penetreras, och en digital karta upprättas, och viktiga data lagras under vissa koordinater.

Exempel:
Så kan min stuga vid Ulriksdal finnas med, och om man klickar där får man en fråga: vad vill du veta?

När huset byggdes och när fastighetsbildningen skedde. Vem äger fastigheten idag, och finns där några lån. Vad gäller för rättigheter, t.ex. rätt att göra en brygga.
Har del i en förening som förvaltar ett visst område.

Kartan finns i grundversion och har skapats av Lantmäteriverket.


Mölnbo station:

Byggnaden är K-märkt och har stått tom i många år. Intill ligger godsmagasinet. En målarmästare har fått kontrakt på 3 månader, men då gör man inga investeringar i byggnaden. Jag har föreslagit att stationen skall delas upp så att en småföretagare, en representant för marknaden, får ett långsiktigt kontrakt på en del, och en ideell förening tar den andra; vänthall, post och lägenheten på övervåningen.

Föreningen:

Ger jag arbetsnamnet Digitalia, och platsen Digitalia Galleri.

Där ska man utveckla ideerna som dyker upp, hur Vårdinge med omnejd (Flodområde 63), skall utnyttjas på ett sparsamt sätt, så att den unika naturen runt sjöarna bevaras.

Sedan var det den där tävlingen i musical. jag har inte nämnt den i den här bloggen, men den finns beskriven i andra bloggar. Vill bara nämna att ett center för utarbetande av regler och stöd för dem som vill deltaga (skolor i Flodområde 63),
kan inrymmas i Gamla stationen; en ny kommunikation in i framtiden...


Digitalia kan bli

ett mänskligt kraftverk,

som gör Flodområde 63

till en naturvänlig världsmetropol;

med egen nättidning och digital lokalradio.


Tack för ordet!

Jerry Linder
kartläggare

Praktiskt tänk...

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.DigitaliaGalleri.se

Moffas@Spray.se


Ekosofi vem vet vad det betyder


Tänd eld på Mölnbo station och Hildemar, traktens härskare en gång i tiden, kommer att vända sig i sin grav. Vad skulle bygdens son Per Sahlstedt ha sagt, han som lade de flesta motionerna i rikstan om allmän folkskola. Och vad tror ni Björn och Elvy tänker om det som sker.

Bosse Folker och jag startade en ideell förening i Brunnsäng, Södertälje. Det var
1980, nu finns det en ridskola där som fungerat bra, där tusen flickor lärt sig rida.
Tror ni att kommunen hjälpt till? Ja det är kommunen som äger marken och föreningen arrenderar. Man får aktivitetstöd från kommun, landsting och stat, men det hade aldrig fungerat om inte det hade funnits en som enträget stod emot alla nejsägare.
Att det fungerade beror på att Harry Karlsson i Norrväsby 1975 bedyrade att hästar utan stall klarar vintern mycket bra. Och så blev det, och så är det, Stall Bergtorp lever än i Telje skog och Ungdoms regi, tack vare mammor och pappor som ställt upp för föreningen och sina barn.

Nu är det Bosse Folker och jag som rör om i grytan igen. Vi har väl lite olika meningar om vad man kan göra av Gamla stationen i Mölnbo, men vi har heller inte diskutera frågan så ingående ännu; bara vet att det är vansinne att sopa undan en arbetsplats på några minuter utan att ha tänkt igenom frågan.

En kostnadsfråga!

Javisst, hela järnvägen var en kostnadsfråga. Den löstes genom lån av folket och andra stora finansierer. Idag finns båda kategorierna kvar. Låt stå! skrev fröken på svarta tavlan, idag ser den tavlan annorlunda ut, vi har den lite till mans i våra hem, i alla fall där det finns ungdomar som snart skall ut och söka jobb.

Både Bosse och jag och Björn Eriksson är kända för att ha idéer. Björn rev ett gammalt hus på Frista intill Vårdinge folkhögskola, fraktade det till Bergasjön och nu finns det en samlingsplats för föreningar långt utanför Vårdinge: Fristastugan.

Per Sahlstedt skänkte virke till Gamla skolan, före den var det kyrkskolan som gällde. Men man tog inte tag i arbetet, och därför lät Per sina gubbar bygga skolan också. Och där har den stått ensam i Mölnbo tills man byggde Nya skolan, på andra sidan vägen, men den brände man upp på 70-talet, liksom Mölnbo Gård. Ett raseri från kommunens sida.

Nu handlar det om Gamla station; hur löser vi det?

Vi hade en Kooperativ affär i Mölnbo: Konsum!

Hur gjorde man då för att få det hela att gå runt? Kunde man då kan man väl idag, bara det att man måste vara motiverad. För att bli motiverad måste man blicka in i framtiden; och det är det perspektivet som jag tycker blir klarare för var dag.
Vår bygds historia är grandios. Naturen lockande. Det finns möjligheter att skapa arbetsplatser hemmavid utan att bygga industrier som skitar ner. Vi kan samarbeta både åt öster och väster. Flodområde 63 är min sammanfattning. En skola för digitalt intresserade ungdomar kan skapas, och det är i den Gamla stationen det hela börjar i liten skala, men stöttas en planta växer den och blir stor.

Jag satte upp ett glest nät på norrväggen hemma. Vår murgröna blev en meter hög, sedan frös den och ramlade ner en bit. Men när den fick ett lätt stöd (mentor) växte den snabbt upp och klättrar nu upp på taket.

Digitalia kallar jag den lilla plantan som skulle trivas i Gamla station tillsammans med en hantverkare i godsmagasinet. En hantverkare som kan verka i Vårdinge med omnejd och vårda våra investeringar.

Statens Järnvägar, som byggt och ägt huset med vidhängande magasin, skall säkert inte ha något för byggnaderna. För en krona blir det vårt ansvar att göra något bra av det hela.

Ett kooperativ kan köpa stationen och hyra ut åt den ideella föreningen, samtidigt som en småföretagare får kontrakt på sin del, så att han vågar investera.

Exakt hur det ska gå till finns det säkert andra som vet bättre än jag, och för övrigt är jag tillräckligt gammal att ha idéer, men något praktiskt arbete ger jag mig inte på idag. Ekosofi är mitt stora intresse idag, jag tror jag vet...


Utdrag ur MoffaFridolinsBloggKalender, utgives snart av: MilkRiverUniversity/JerryLinder

http://...adressen...blogspot.com :

adress: Korpensvarning, Sockenvandringen , KunskapskallanNewMolmbo, obs! m i Molmbo, MiddleMilkSafari och MiddleMilkDominion...

Digitalia, ett kooperativt förvaltningsorgan

Ateljé Living Room

Jerry Linder

www.MilkRiverUniversity.se

Moffas@Spray.se



Drömkåken - Gamla stationen - i Mölnbo
http://molnbostation.blogspot.com

Det var en gång två bröder som kom till denna landsdel; de slog sig ner i Vårdinge socken på godset Nådhammar. Deras ambition var att ge barnen i huvudstaden den livgivande mjölk som kossorna gav ifrån sig.

Hildemar var den som bosatte sig här hemma, han hade stora resurser och disponerade många gårdar med stora arealer.

I Stockholm köpte man upp mejerier och på Fagernäs intill Mölnbo station skapade man den första tuberkulosfria besättningen i landet.

Från Fagernäs, där anticimex finns idag, går en järnväg under befintlig vägbana, därfraktades mjölken till tågen.

Stationsbyggnaden är nära förknippad med Arlas framväxt, en rörelse som kom att sträcka sig ut till alla världsdelar; till Världens barn.

Här följer några tips om vad byggnaden skulle kunna användas till idag och in i framtiden, jag kallar den Digitalia, samlingspunkten i Vårdinge för utveckling av en fantastisk byggd med anor från fornstora dar.

Den moderna tekniken gör det möjligt att utnyttja alla befintliga resurser på ett nytt sätt.

Ettor och nollor griper in överallt och skapar arbetstillfällen, får folk att bilda sig, och använda tekniken på rätt sätt.

Här nedan några exempel på nytänkande som jag gått och grunnat på. Glöm pengar för en stund, vi kommer till det på slutet av detta dokument, liksom viktiga hänvisningar till gamla texter som är användbara här.

Mölnbo ligger i flodområde 63 där vattnet rinner ut i Trosa.

A/ Mölnbo ligger nära sörmlandleden.

B/ Kanotleden från Mälaren till Östersjön finns nära.

C/ En vandringsled runt Mejerigårdarna kallar jag Sockenvandringen, den passerar Vårdinge kyrka, och är en GPS-ledd orientering utan markeringar efter vägen.

D/ En turbåt på Långsjön kan ge information om mjölkens väg till Stockholmsbarnen vid förra sekelskiftet.


Namnet Digitalia antyder att det luktar ettor och nollor, det gäller att göra sig till vän med dem, och det är ingenting för gamla gubbar och gummor att handsak med, därför är det inte heller dem som det handlar om i första hand. Men i en demokrati ska alla vara med, alla som har ambitioner att sätta sig in i den aktuella problematiken inför framtiden...

Vårdinge är lagom stort för detta projekt, och en spännande byggd, därför anser jag att Digitalia kan bli ett centrum för framtida satsningar inom multimedia, med egen tidning på nätet och eventuellt en radiostation för lokalt brul.

Framför allt skall här ingen kraft hejdas som vill skapa nytt.

Idag finns det utbildningar på nätet. Ungdomar från Vårdinge kan arbeta och studera på hemmaplan. På "Nästet" fräffas man och diskuterar lösningar som som berör verksamheten, och där finns även plats att logera kraft utifrån.

Att riva en gedigen byggnad, samtidigt som vi behöver alla resurser vi kan få för att gynna småföretagandet inom vår region är snudd på brottsligt.

Själv har jag byggt ett stort hus med egna händer genom att riva ladan vid Herrvreten i Järna (66) och använda virket tillsammans med nytt material.

I Brunnsäng där jag bornu, har jag med hjälp av ungarna på gatan, skapat en ungdomsgård för flickor: stall Bergtorp. Bosse Folker var med och startade föreningen Tälje Skog och Ungdom som driver verksamheten på Bergtorp.

I mitt arbete för kommunen har jag vandrat över det som skulle bli södertälje storkommun, med Trosa,Vagnhärad, Gnesta och Daga, samt Torsåkers församling; jag har då fått en god uppfattning om det område som omfattar Flodområde 63.

Mina 400 studiebrev på NKI/Hermods gav mig plats som utsättare för kommunalgubbarna i Järna/Mölnbo när vi byggde vatten- och avloppsledningar i centrala Mölnbo och Enegärdet i Järna. Som studieledare i Kommunal och SKTF, vet jag vad utbildning är.

Jag ser i framtiden en byggd som kan erbjuda naturupplevelser av rikt mått och där den digitala kommunikationen är den stora resursen i det här sammanhanget.

Låt oss bygga landet inom landets gränser, som man sa på frihetstiden, när Sverige inte längre var en stormakt efter Karl XII:s död.


Digitalia är mitt arbetsnamn på hela denna idé, som även innefattar Gamla stationen i Mölnbo.

På nätet finns redan: DigitaliaGalleri; välkomna in!

När det gäller ekonomin ser jag vissa lösningar.

1/ Låt ett kooperativ administrera byggnaden och ge en småföretagare ett långtidskontrakt. Digitalia blir en ideell förening som arrenderar utrymmen i stationen tills annan plats blir aktuell.

2/ De digitala resurser som föreningen behöver tar inte stor plats, men det måste finnas rum där man kan träffas och planeraverksamheten.

3/ Om många medlemmar i föreningen skall träffas finns ett antal lokaler att hyra i Mölnbo: Mölnboskolan, Fristastugan, Folkets Hus och Gamla skolan.

4/ På sikt anser jag att Mölnbos äldsta företag, Kvarnen, skall göras i ordning och bli Vårdingebygdens eco-museum.

5/ Bidrag kan sökas hos Allmänna Arvsfonden, ArlaFoods, TetraPac samt AstraZeneca och Scania, samt många fler.

6/ Projektet kan ses somen friskvårdssatsning, där naturen med alla ftflyktsvägar i skog och mark, och på sjösystemet i Flodområde 63.

7/ Flodområdet täcker sjöarna: Klämmingen, Frösjön, Långsjön och Sillen, samt Trosaån,. En urgammal kanotled går utefter kusten från Trosa till södertälje och upp i mälaren till Mariefred. Vidare går den genom Marvikarna till Laxne. Där får man bära kanoterna en bit för att komma till Klämmingen igen.

En gång då isen tryckt ner jordskorpan, kunde man färdas med vikinga skepp från Östersjön till Mälaren och Björkö, där vår första stad, Birka fanns.

8/ Egentligen är detta ett så stort folkbildande projekt att jag tror att föreningen kan söka EU-bidrag för att komma igång med projektering och dokumentation.
Verksamheten kräver de utrymmen som är i själva stationsbyggnaden med vänthall och det utrymme som posten hade, resten kan småföretagaren utnyttja. Vissa utrymmen går kanske att samsas om...

9/ Verksamheten kommer förmodligen att växa över sockengränsen, och därför är det rimligt att Digitalia får ett eget kontor så småningom... inom Flodområde 63.

1861 kom tågen till Mölnbo...

Mölnbo station
Hildemar och hans bror Wilhelm kom till Nådhammar 1858 och började bygga en världskoncern med säte i Stockholm. När järnvägen kom till Mölnbo 1861 kunde Hildemar leverera mjölk från tre gårdar (Mejerigårdarna AB) och bygga landets första ångmejeri vid Norra Bantorget. Bröderna dog omkring 1905 och Hildemars måg, Fredrik Benzinger blev Mjölkcentralens första vd 1915, och han tog över efter svärfar och köpte till Långbro gård.
Stationen i Mölnbo gav upphov till ett stationsamhälle där även andra näringar drog nytta av densamma. Marmor från brottet vid Hjortsberga finns på många fasader i Stockholm, och orkideer sändes över hela landet från trädgårdsmästare Petterssons odlingar på Nysund. Tack vare järnvägen kunde arbetare från bygden ta jobb på Alfa Laval i Södertälje, ja det var mycket mer.
Nu vill man riva stationsbyggnaden utan att Vårdingeborna gjort en ordentlig analys. Var och en har nog med sitt, och man orkar inte tänka framåt. Men framtiden kommer... var viss om det, och då ställer man sig frågan; varför rev man stationshuset. Jag föreslår att man startar en dokumentationsgrupp, som med moderna digitala redskap, gör stationshuset till ett lokalt museum, som presenterar människornas invasion längs vattenvägarna till Mölnbo kvarn. Den finns dokumenterad från 1200-talet.
Låt Gamla Skolan behålla det gamla, och starta en multimedial rörelse i
Gamla stationen; fråga ungdomarna i Vårdinge om råd...

Vårdinge socken var en rik bygd med 7 säterier. En godsägare som ställde upp med en ryttare och häst, att tjäna kronan i krig, fick skattebefrielse. Ett sådant gods kallades säteri. Edesta, Hjortsberga, Långbro och Sjunda, Molstaberg, Sundby och Näsby, var de gårdar som räknades dit. Alla godsen hade naturligtvis en ladugård full med mjölkkor. Nu finns här ingen kobesättning. Tiderna ändras, dagarna flyr, och vi måste tänka framåt för att vara med. Vårdinge spelar idag en obetydlig roll i det stora spelet, men... vi har en tradition, väl värd att bevara. Nytt folk har flyttat in och blandats med de gamla som vågade sätta sig i skuld för att fortsätta att bruka jorden på mark som ägts av Hjortsberga säteri. Det styckades av en stor mängd ställen som såldes ut som egna hem; småbruken. De finns på båda sidor om Lånsjön och Lillsjön, men den som förvaltade Mejerigårdarnas ägor var Hildemar Lidholm, en man som tänkte stort.

I Vårdinge finns en folkhögskola som drivs av antroposoferna, men förr var det Evangeliska fosterlandstiftelsen, den hade gott rykte.

Varför inte starta en ny rörelse i Mölnbo/Vårdinge med stora ambitioner att finna spåren efter de människor som gick upp på bergen utefter Långsjön, till Fornborgarna som ligger som ett pärlband från Hölö Grottor, via Johannesberg och Nysundsberget, samt Östersättra.

Sjön sänktes 1891 med ca en meter. Men före det, hur har vattennivån ändrats genom seklen. Här i trakten är höjningen av landet ca 37 cm på 70 år, eller 50 cm på hundra. En gång seglade man in till stationen i Mölnbo från Östersjön, ja kanske ännu längre ifrån, från medelhavet. Allt nytt som man kommer på kan presenteras så bra med modern teknik, och på så sätt kan vi väcka ungdomars intresse för hembygden, och rent av skapa ett centrum för digitala verktyg. Varför inte, med en punkt börjar man rita en karta, och med ett steg startade Mao den långa marschen.

Ett eco-museum i Gamla stationen i Mölnbo ser jag som fullt realistiskt. Medel kan sökas på olika håll: Spendrups, ArlaFoods, TetraPac, Scania och Astra är bara några.

EU-bidrag kan sökas om man beskriver projektet väl, men då bör ungdomarna vara med.
Gymnasieskolan i Västergård, kan kanske ge råd...

Det är ju bra att lokalen ligger så nära Mölnbos nya station, då kan de som vill vara med lätt ta sig till Digitalia, om jag får ge ett förslag på anläggningens namn.

Jag har redan en plats där utvecklingen kan presenteras: www.DigitaliaGalleri.se .